Skolan är vackert belägen i ett bergsområde cirka 7 km utanför Ayancik. Skolan är en blandning av en internatskola och en "vanlig" skola där cirka 200 elever kommer från fattiga bergsbyar runtomkring och bor på skolan måndag till fredag och ett hundratal elever bor i närområdet, och alltså inte bor över på skolan. Inackorderingen är gratis för eleverna och bekostas av staten. Eleverna är 7-15 år, och det är endast 11-15 elever i varje klass.
Första dagen vi kom till skolan möttes vi av många glada elever som verkligen verkade tycka det var spännande och roligt med besök av skolpersonal från så många olika länder. Vi fick senare veta att vårt besök hade betytt mycket för eleverna som lever ganska isolerat och inte är vana vid besök av andra människor, (det är inget turistområde).
Varje dag åkte vi i samlad tropp till skolan för att delta i olika aktiviteter. Vi blev visade runt i hela skolan, och fick besöka de olika klasserna, och var med på en del aktiviteter. Bland annat hade vi en landskamp mellan alla länder i världskunskap, och Sverige (dvs. Karin och jag) kom på en hedrande tredjeplats. Vi fick också titta på en dansuppvisning där ett tiotal mycket duktiga flickor i åttonde klass iförda något slag folkdräkt visade en typisk turkisk skoldans. Vi bjöds också på sång och ensemblespel framförda av några av de duktiga eleverna. Sedan fick vi projektdeltagare jamma loss på instrumenten, och i ärlighetens namn lät det väl hellre än bra, men kul var det!
Våra samlingar höll vi en av samlingssalarna på skolan och där presenterade vi under några olika tillfällen en beskrivning av det/de instrument vi hade byggt, vi visade vår inspela julsånger och vi presenterade resultaten av de enkäter om Erasmusprojektet vi hade gjort på respektive skola.
På kvällarna var det restaurangbesök på olika lokala restauranger i området. Vi gjorde också en dagstur till staden Sinop där vi bland annat hamnade i fängelse, eller rättare sagt besökt vi ett gammalt fängelse som öppnades på 1200-talet, men som nu är ett välkänt museum i Turkiet. Det var
en intressant men ruggig upplevelse!
I sedvanlig ordning var det också besök hos borgmästaren, och det var ungefär lika roligt som det låter. Men det hör ju till...För övrigt var skolpersonalen mycket trevliga överlag, och vi blev generöst och vänligt bemötta under hela veckan.
Det var en mycket intressant och lärorik vecka, och vi fick veta mycket om det turkiska skolsystemet, och om det allt hårdare religiösa och allt mer auktoritära klimat som håller på att växa fram i Turkiet. Vi kände att ur den aspekten är vi glada att vi bor och verkar i Sverige! Men som sagt, våra vyer vidgades, och vi fick många fina minnen med oss, och nya härliga vänner.
/Mari
